Melartins två sista symfonier som en auditiv och tolkningsmässig uppenbarelse

Abstract

Musikhistorien är, som bekant, en sträng domare. Ofta rättvis, i så mån att gallringen varit inte blott effektiv, men även adekvat. De verk som från och med medeltiden fram till i dag lever kvar i det kollektiva medvetandet, som återfinns på den gängse repertoaren och åtminstone i någon mån är bekanta för den musikälskande publiken, är självfallet endast toppen av ett gigantiskt isberg, men det finns för det mesta goda skäl till att just dessa verk levt vidare.